Myshelg

Det här blev myskvällarnas helg här hos oss.
Igårkväll var både jag och Oscar supertrötta efter jobbveckan så vi såg en film sen somnade vi efter kl.21 någon gång 👍

Imorse åkte jag med halsont till friskvårds för att träna med pt-gruppen. Bänkpress, dips, chest flies mm stod på schemat idag. Jättebra pass, men tråkigt att måsta ta det lugnt pga en förkylning.

Ikväll har vi testat thaimaten på Mingha kök i Kåge. Supergott! Kan verkligen rekommendera det stället!
Nu har vi landat i soffan igen, så det blev ännu en myskväll. Skönt med såna helger ibland! 

Kurerar mig med vila och lite godis.

Träning

Mina dagar består just nu av jobb, träning, mat och sömn.. så mycket mer hinner jag inte med.
Men jag trivs och mår så otroligt bra när jag kan träna!

Jag började en pt-grupp på friskvårdskompaniet förra lördagen. 7 lördagar kommer det att hålla på och med den här rivstarten så känns det som att det kommer hända mycket med ens kropp.
Varje vecka får vi en läxa som vi ska ha gjort innan nästa lördag.
Första veckan var uppgiften att göra ett tufft benpass.
Denna vecka tränar vi ryggen och allt runt axlarna. Läxan vi har fått är att göra 300 chins. Det är helt galet, men jag är ganska säker på att vi kommer att klara det! Mer än hälften gjorda nu.

Med världens bästa träningskompisar klarar man det mesta! 


Stockholm

Den här helgen spenderas i Stockholm hos min syster och hennes familj. Alltid lika kul att komma hit och mysa med grabbarna och få en lagom dos av storstaden.

Igår åkte jag och Jennie till grönan för att se Markus Krunegård. Han var väldigt bra och rolig att se live! Över förväntan, helt klart!


Idag har jag, Jennie och barnen haft en heldag på skansen och tittat på alla djur. Mest uppskattat var nog sälarna och de unga björnarna som busade och brottades.






Min sommar.

Underbara höst. Svala morgnar och vackra färger.
En efterlängtad årstid efter en varm sommar innehållande glädje, spänning, sorg och förvirring.

När vi fick veta att jag var gravid kände vi glädje, spänning och samtidigt en känsla av att inte riktigt förstå att det var på riktigt.
Efter tre månader hade vi börjat förstå allt lite mer. Jag började må bättre efter veckor av trötthet och lite svårigheter att äta.
Det började kännas bra och vi kände att vi ville berätta det för våra närmaste, även om många redan hade börjat ana.

Bara några dagar senare fick vi beskedet att jag fått ett missfall.
Några dagar av fruktansvärd smärta väntade. . jag brukar tåla smärta väldigt bra, men det här var det absolut värsta jag har varit med om.
När allt hade lämnat kroppen och smärtan gått över, var det psyket som skulle repareras. Alla hormoner ska ut, och kroppen ska återställas till det normala.. mitt psyke har aldrig varit så svajigt.

För två veckor sedan fick jag mens och jag har aldrig varit så glad över det förut, men det var som ett tecken på att kroppen börjar vara återställd.
Nu, drygt två månader efter beskedet, mår jag bättre än någonsin.
Tankarna kommer tillbaka ibland, men det går att kontrollera dem.
Två månader kanske inte låter så länge, men det känns som en evighet.
 
Missfall är så mycket vanligare än man tror men det är tyvärr inte så många som är öppna med det..
Det är lätt att man känner sig ensam, misslyckad och mår psykiskt dåligt, så jag tycker att det är jätteviktigt att prata om det. 
Några av de jag har pratat med om missfallet har varit med om det själva, och det har varit en trygghet för mig.

Om det skulle hända dig: Prata med familj, vänner eller någon du känner att du är trygg med. Låt det ta tid att sörja, tillåt dig själv att må dåligt och låt kroppen återhämta sig i sin takt. Det tar olika lång tid för alla att återhämta sig efter ett missfall.
Du är inte ensam, det är många andra som är med om samma sak. Och kom ihåg att Ingenting är ditt fel!

RSS 2.0