malindegerman

Hade tänkt skriva av mig lite men tror inte jag orkar, det skulle bli såå mycket text om tråkiga saker, vänner/ovänner, onödigt tjafs och annat som rör sig i huvudet just nu. 

Istället väljer jag det positiva, stryker några streck och blickar framåt. Det får mig att må bättre! 

 

Jag inser varje dag hur lyckligt lottat jag är som har min lilla familj, dom betyder så otroligt mycket för mig. 

Jag tänker även på mina riktiga vänner som jag bryr mig om och som verkligen visar att de bryr sig om mig. 

Jag är inte van att folk frågar hur jag mår eller att någon ser på mig att det kanske inte är som det ska ibland och visar att den bryr sig. 

Jag mår oftast väldigt bra trots att jag är lite av en grubblare men ibland får även jag dippar. Det är då jag känner vilka som är mina riktiga vänner. 

Ni är guld värda!

 

Jag är så lyckligt lottad som har en underbar pojkvän och en helt fantastisk son. Det är fortfarande overkligt. Det händer så mycket hela tiden med lilla Ture, han växer så det knakar! Han är en liten glad prick som mår väldigt bra!  

Imorgon är det dags för första sprutan, på hans tre månadersdag. Jag är lite nervös men hoppas att det ska gå bra! 

 

Snart ska han nog vakna för att få sitt första nattmål, så jag ska försöka sluta grubbla och sova ett par timmar istället!

Långt mellan inläggen nu. 

Från förra inlägget då jag var i v24 och fram till nu har det hänt en del. 

Slutade jobba med en månad kvar av graviditeten. Blev sjukskriven för ryggen två veckor sen tog jag ledigt resten. 

Har gått igenom en förlossning som faktiskt gick väldigt bra, förutom smärtan har jag bara positiva minnen från den dagen. Allt gick så fort när det väl satte igång,  han hade bråttom ut våran lilla Ture. <3 

Så nu lever vi livet som småbarnsföräldrar, och redan efter 2,5 månad har det hänt så mycket. Han har varit nöjd mest hela tiden förutom lite trötta och gnälliga kvällar. 

Han äter ofta och växer så det knakar! 

Han sover ganska dåligt på dagarna men då har nätterna blivit lite bättre så det känns skönt! 

Han mår allmänt bra och är glad och nöjd så länge han är mätt i magen. 

Jag hoppas att han snart ska kunna greppa saker..han har iallafall upptäckt sin hand och bara tittat på den vid ett tillfälle, man ser att han försöker styra armarna men att det inte riktigt går än, de hamnar oftast i munnen efter ett tag. 

Nu ska jag ta och sova lite till innan han ska upp och äta igen..1 gång per natt sen ett till mål ganska tidigt på morgonen. 

Sov gott och trevlig helg! 

Det är en obeskrivlig känsla att få ha en växande liten människa i sin mage. 

Efter ett missfall var jag väldigt orolig i början av denna graviditet, men allt eftersom har oron lagt sig. Att få se på ultraljudet att det faktiskt ligger en liten person där inne och sprattlar, och att få höra ett hjärta slå i sin egen mage.. det är så häftigt!

Sen att kunna känna hur den sparkar och rör sig är om möjligt ännu häftigare, och väldigt mysigt!

 

Magen har börjat växa som bara den nu de senaste veckorna. Förutom lite smärta vid vissa lyft har min kropp klarat av graviditeten bra än så länge.. förutom idag. 

Vaknade i natt av en fruktansvärd smärta på högra sidan, mot ryggen. Lyckades till slut somna om. Det kändes ganska bra när jag vaknade, gick en promenad med Tajko sen lunch och vila innan det var dags att åka till jobbet. Kom till jobbet, ställde mig i bistron men det gjorde så ont så jag kunde inte stå upp. Provade sitta i kassan men det gick inte heller.

Åkte till barnmorskemottagningen i tårar av smärtan och oron att något skulle vara fel. Hade tur att en barnmorska hade en liten lucka så jag fick prata med hon. Hon tog några prover och skickade mig sen till ultraljudsmottagningen, där en sköterska konstaterade att det var som hon trodde, att när livmodern har vuxit har den gjort så att njursäcken har utvidgats och där i har det samlats vätska. Det är tydligen ganska vanligt och brukar kunna göra väldigt ont, nästan samma smärta som vid njursten. Det brukar gå över av sig själv.

 

Så ikväll blev det soffläge eftersom det är det enda som inte gör ont. 

Jag är väldigt tacksam att jag fick komma in och prata med barnmorskan utan att ha bokat tid osv. Kände mig så mycket lugnare av att få höra att det inte var något allvarligt. 

Jag fick även se att bebben låg där inne och hade det bra. <3

 

Tänk att en person man inte vet vem det är och som man bara har sett på en ultraljudsbild, kan betyda så otroligt mycket för en. En känsla som inte går att förklara.

Showen var väldigt bra också, över förväntan!:)

En sen kväll och några glas vin så tyvärr ingen träning med den bästa gruppen idag.

För er som undrar och ens orkar bry er och tycker att det är konstigt att jag inte festar och dricker som jag gjorde förut, så är det så här det ligger till..

Jag har inte festat sedan april-maj någon gång. Först och främst för att jag inte har kunnat dricka, men sen efter allt som hänt så har jag hittat tillbaka till träningen igen, och jag älskar att träna, det har jag alltid gjort. 

Jag har valt att prioritera bort alkoholen, inte helt och hållet men nästan. Det är gott med ett glas vin/öl till maten någon gång, men mer än så känner jag inte för att dricka. 

Festar jag, dvs dricker mycket alkohol så orkar jag inte göra någonting dagen efter, ligger i soffan, kan inte träna, kan inte köra bil för att åka och göra något kul av den lediga dagen.. Jag känner inte att det är värt det, för mig. 

Det går att ha roligt på fest nykter eller med ett/två glas vin.

Det skulle bli ännu roligare för alla om folk bara kunde acceptera läget och försöka ha roligt själva istället för att lägga ner så mycket energi på att tjata om att man ska dricka.

Många tycker att det är så tråkigt om det är någon som inte dricker en flaska vin eller en massa öl på en fest.. Jag tycker inte det, jag har inte tråkigt bara för att jag inte dricker lika mycket som er andra. Ha kul bara så har jag också det.

En utmaning innehållande 100 armhävningar, 100 situps, 100 burpees, 100 kettlebellsvingar 16 kg, 100 benböj med stång 20 kg och slutligen 3 km löpning. 

Allt detta skulle göras på kortast möjliga tid.

Jag har varit på många tuffa träningspass i mina dagar, men det här slår nästan allt. Fruktansvärt jobbigt!

Jag sprang Lidingöloppet för ett år sedan alldeles för lite tränad, det var inte alls kul. Blek och illamående lämnade jag den tävlingen. 

Dagens utmaning är nog jämförbar med förra årets lopp. 

Men jag är en än en gång så grymt imponerad att vi fixade det, tillslut! Riktigt bra kämpat allihopa!

Tack och godnatt.

Igårkväll var både jag och Oscar supertrötta efter jobbveckan så vi såg en film sen somnade vi efter kl.21 någon gång 👍

Imorse åkte jag med halsont till friskvårds för att träna med pt-gruppen. Bänkpress, dips, chest flies mm stod på schemat idag. Jättebra pass, men tråkigt att måsta ta det lugnt pga en förkylning.

Ikväll har vi testat thaimaten på Mingha kök i Kåge. Supergott! Kan verkligen rekommendera det stället!

Nu har vi landat i soffan igen, så det blev ännu en myskväll. Skönt med såna helger ibland! 

Kurerar mig med vila och lite godis.

Men jag trivs och mår så otroligt bra när jag kan träna!

Igår åkte jag och Jennie till grönan för att se Markus Krunegård. Han var väldigt bra och rolig att se live! Över förväntan, helt klart!

Idag har jag, Jennie och barnen haft en heldag på skansen och tittat på alla djur. Mest uppskattat var nog sälarna och de unga björnarna som busade och brottades.

Underbara höst. Svala morgnar och vackra färger.
En efterlängtad årstid efter en varm sommar innehållande glädje, spänning, sorg och förvirring.

När vi fick veta att jag var gravid kände vi glädje, spänning och samtidigt en känsla av att inte riktigt förstå att det var på riktigt.
Efter tre månader hade vi börjat förstå allt lite mer. Jag började må bättre efter veckor av trötthet och lite svårigheter att äta.
Det började kännas bra och vi kände att vi ville berätta det för våra närmaste, även om många redan hade börjat ana.

Bara några dagar senare fick vi beskedet att jag fått ett missfall.
Några dagar av fruktansvärd smärta väntade. . jag brukar tåla smärta väldigt bra, men det här var det absolut värsta jag har varit med om.
När allt hade lämnat kroppen och smärtan gått över, var det psyket som skulle repareras. Alla hormoner ska ut, och kroppen ska återställas till det normala.. mitt psyke har aldrig varit så svajigt.

För två veckor sedan fick jag mens och jag har aldrig varit så glad över det förut, men det var som ett tecken på att kroppen börjar vara återställd.
Nu, drygt två månader efter beskedet, mår jag bättre än någonsin.
Tankarna kommer tillbaka ibland, men det går att kontrollera dem.
Två månader kanske inte låter så länge, men det känns som en evighet.

 

Missfall är så mycket vanligare än man tror men det är tyvärr inte så många som är öppna med det..

Några av de jag har pratat med om missfallet har varit med om det själva, och det har varit en trygghet för mig.

Om det skulle hända dig: Prata med familj, vänner eller någon du känner att du är trygg med. Låt det ta tid att sörja, tillåt dig själv att må dåligt och låt kroppen återhämta sig i sin takt. Det tar olika lång tid för alla att återhämta sig efter ett missfall.
Du är inte ensam, det är många andra som är med om samma sak. Och kom ihåg att Ingenting är ditt fel!

Supertrevligt!!

Tog mig ut på en kortare runda nu ikväll, riktigt härligt! Och det kändes faktiskt lite bättre än va det har gjort tidigare! Låt det fortsätta så!

 

Dags att hoppa i säng och ladda för ännu en jobbdag!

Hej igen.

Gissar att jag har tappat mina få läsare jag hade när jag höll på med den här bloggen lite mer flitigt.

Men nu fram över kommer jag att använda den lite mer som en träningsdagbok för att peppa mig själv och försöka komma igång med träningen på riktigt inför Lidingöloppet 2013. Just nu går det lite trögt.

Så ni som inte är intresserade av min träning osv. behöver inte heller läsa om den. Jag vill mest ha någonstans att skriva för mig egen skull.

 

Men ni får gärna hålla tummarna att träningen funkar som den ska, att jag får vara frisk och att jag tar mig runt Lidingöloppet på mindre än 3.10. ;)

För er som vill läsa, så får ni gärna skriva ett peppande inlägg om ni känner för det. Det hjälper nog till en hel del!

 

Startar förhoppningsvis imorgon. Jag är fortfarande alldeles för slut efter midsommarfirandet för att det ska ge något att träna. Stukat finger, träningsvärk efter fotbollsmatch och en del sömnbrist. 

 

Men imorgon, ny vecka nya möjligheter.

Om ni vill fortsätta läsa och hålla koll på vad jag har för mig så tycker jag att ni ska gå in på malindegerman.blogspot.com från och med nu.

Där kommer jag att fortsätta lägga upp bilder och skriva några rader om det händer något kul.

Ses där!

Och jag önskar Arvid all lycka till med utbildningen till flygkapten!

Nu har jag varit hos Harry på Axelpartiet och min rygg fick sig en riktig genomkörare. Mycket bra och välbehövligt!

Det blir ännu en lugn kväll.. eftersom jag fortfarande har nån störande förkylning i kroppen så ska jag försöka vara klok och vila från träning, även om det är det sista jag vill.