Min sommar.
En efterlängtad årstid efter en varm sommar innehållande glädje, spänning, sorg och förvirring.
När vi fick veta att jag var gravid kände vi glädje, spänning och samtidigt en känsla av att inte riktigt förstå att det var på riktigt.
Efter tre månader hade vi börjat förstå allt lite mer. Jag började må bättre efter veckor av trötthet och lite svårigheter att äta.
Det började kännas bra och vi kände att vi ville berätta det för våra närmaste, även om många redan hade börjat ana.
Bara några dagar senare fick vi beskedet att jag fått ett missfall.
Några dagar av fruktansvärd smärta väntade. . jag brukar tåla smärta väldigt bra, men det här var det absolut värsta jag har varit med om.
När allt hade lämnat kroppen och smärtan gått över, var det psyket som skulle repareras. Alla hormoner ska ut, och kroppen ska återställas till det normala.. mitt psyke har aldrig varit så svajigt.
För två veckor sedan fick jag mens och jag har aldrig varit så glad över det förut, men det var som ett tecken på att kroppen börjar vara återställd.
Nu, drygt två månader efter beskedet, mår jag bättre än någonsin.
Tankarna kommer tillbaka ibland, men det går att kontrollera dem.
Två månader kanske inte låter så länge, men det känns som en evighet.
Om det skulle hända dig: Prata med familj, vänner eller någon du känner att du är trygg med. Låt det ta tid att sörja, tillåt dig själv att må dåligt och låt kroppen återhämta sig i sin takt. Det tar olika lång tid för alla att återhämta sig efter ett missfall.
Du är inte ensam, det är många andra som är med om samma sak. Och kom ihåg att Ingenting är ditt fel!
Så fint skrivet, starkt av dig att dela med dig av det här. Tror (vet) att detta är betydligt vanligare än vad man hör om. Kärlek och kramar till dig!
fint och klokt skrivet.. Som du säger de är många som får missfall men få som berättar om de. Vi trodde vi var gravida i vecka 19 men på ultraljudet hade fostret dött i vecka sju.. En jobbig tid blev de men viktigt att man ger sig tid att sörja och pratar om de..
Önskar dig all lycka och styrka..
Kram
fint och klokt skrivet.. Som du säger de är många som får missfall men få som berättar om de. Vi trodde vi var gravida i vecka 19 men på ultraljudet hade fostret dött i vecka sju.. En jobbig tid blev de men viktigt att man ger sig tid att sörja och pratar om de..
Önskar dig all lycka och styrka..
Kram
fint och klokt skrivet.. Som du säger de är många som får missfall men få som berättar om de. Vi trodde vi var gravida i vecka 19 men på ultraljudet hade fostret dött i vecka sju.. En jobbig tid blev de men viktigt att man ger sig tid att sörja och pratar om de..
Önskar dig all lycka och styrka..
Kram
Så fint att du delar med dig av dina erfarenheter, Malin. Kan vara en bra hjälp för andra i samma situation. Det är som sagt rätt vanligt med missfall.
Kram
